Vasilij Semjonovitj Malini som varit en trogen arbetare, medlem av partiet, sågs som en sann hjälte från revolutionen. Partiet Vasilijs medlemskap låg i och försatte honom i en tjänst till kamp mot kontrarevolutionärerna. Han kände sig mer eller mindre tvungen att ta till sig ann uppdraget och med all hast lämna fabriken där han arbetade som maskinist. Han begav sig.

Vasilij for till en skymundan plats där han träffar en man med högre makt, kamrat Dzerzjinskij. Dzerzjinskij beskriver hela situationen som en saga i Vasilij öron och skall låta mildare än vad verklighetens innebörd ska bringa. Efter Vasilijs inbokning på det nya platsen, vilket innebar en brokig andel innehållsfull identitetsprofil, sattes Vasilij och de andra 30 andra männen till arbete.

Arbetet beskrev han inte som svårt men heller inte som det lättaste och var väldigt påfrestande för hans hjärta berättade han. Nog kan han ha menat i mån om sitt hjärta som inte mådde så bra efter dagarnas ordinarie spritransoner, vilka det omöjligt snålades med. Helt klart menade sitt själsliga hjärta i metaforisk mening. Han  besrkev att hans nya jobb att avrätta kontrarevolutionärer bekom honom illa till mods och han funderade på att återvända till fabriken.