"Why does the reading of fairy tales provide such fortifying realxation for the soul? When I am weary of everything and "full of days", fairy tales are always a refreshing, renewing bath for me. There all earthly, finite cares vanish, joy, yes, even sorrow, are infinite (and for this reason are so enlarging and beneficial). One sets out to find the blue bird, just like the Crown Princess who lets someone else take over the care of the kingdom while she goes to look for her unhappy lover... One completely forgets the particular private sorrows which every man can have, in order to pluge into the deepseated sorrow common to all."
Det alviska väsendets skratt vågar sig till att sprida sitt brölande ut över bygden - likt lyckan i var allmän lyckas mening.
Det som är känt och kan kännas för oss alla men som upplevs blott inom oss själva. Det paradoxala i tillvarons grund kan inte logiken förklara. Och den som påstog sig att den kan - till vilken tröst vore den då? Processen bakom kan ge mening, men den i i sig är stagnerad och ingen process. Jag förringar ingens mening, det jag vill är att veta och känna, hur denna mening är "verklig" inom en stagnation?
Var och en på jakt efter sin mening. Var och en, och mellan dem förhoppningsvist en ödmjukhets mening.
4