Det finns någon som kan kallas för ett hysteriskt subjekt... Hur kan ett offer av hysteri inte känna vad han känner och känna vad han inte känner? Föreställd och fantasierade känslor är genuint erfarna, men erfarenheten, så att säga, är fingerade av oss själva.
(Att hitta på egna känslor är inte falska känslor, utan en känsla, men intede specifika känslor vi tror oss säga ha som t.ex. ?kärlek?, glädje?).
Men enda tills denna känsla uppenbarar sig, har pojken inget mening i att upptäcka illusionen och det litterära elementet av sin kärlek. Pojken ?förlorar sin verklighet? i den såsom skådespelaren i pjäsen han spelar. Så att vi på så vis riktar oss, inte med representation eller idéer som ger oss uppståndelse till sanna emotioner, men artificiella emotioner och föreställda sentiment.
Det är en simpel fråga om vad det är vi gör.
Hade jag innan ett möte sett kärleken som en helhet, så insåg jag inte att det var en fråga om en sådan viktig känsla, att jag nu upptäckt att jag inte längre kan fortsätta mitt liv utan denna kärlek. <A synthes in the making>. Ändå är det alltid möjligt att låtsas att jag alltid viste om vad jag nu vet, och att se det som existerande, genom månaderna som passerat, men egentligen en själv-vetskap som jag just kommit fram till.
Kärleken som blev bra är dialektisk genom mig och den är av vilken jag just blivit medveten om, var inte från början, en gömd sak i mitt undermedvetande. Inte heller var det ett objekt framför mitt medvetande, men impulsen bar mig mot någon, transmutationen av mina tankar och beteende. Jag var inte ovetande av det sedan det var jag som genomled timmar av tråkighet genom ett möte, och som kände utvaldheten då han väl visade sig...
Det var levt, inte vetat, från början till slut.
0