en helt vanlig måndag förmiddag i livet
Brevid ligger den långhåriga transvestiten och jag har en hink på huvudet.
Varför bilden inte rör sig
behöver vi inte säga till varandra.
Flera helger senare.
Främst på jakt efter transcenderande purismer.
Smekande glädje, växande människa.
Ut ur urskogen
irrvirrlat stort skogvrå
trampar på allt i vägen och fastnar i skägglav
ekande tautologier som utgynnar tystnad
inte med flit
Det är den ljuvt förädiska, trygga, immanensens analogi
(närliggande granne till kosmopolitisk utopi)
.
Det ända håll jag ämnar transcendera "mig" åt är skolan.
Det ända jag tar för givet är av värdet betraktelse.
Om krisen är en konstant, är enbart all dess innefattning värt betraktelse
då är min lösning en flyktväg och mitt mål oändligt
Vill slippa undan känslan eftersom känslans väg är den krossande
samtidigt som meningen är allt och blott död gömmer sig för liv.
Krisen är en konstant ↔
Vill hemskt gärna vara själv och hemskt gärna vara med människor, samtidigt och starkt.
2