Jag skulle vilja hänvisa till Kant och hans sätt att se på kunskap. Kant menar på att man bör utgå från kunskap och vetenskaplig och moralisk erfarenhet som ett faktum att utifrån det försöka härleda de villkor som är nödvändiga för att ett faktum skall kunna bestå. Den transcendentala deduktionen menar att kunskap inte omedelbart handlar om ett objekt utan om en kunskapsart, om de förutsättningar a priori som gör kunskap om ett visst objekt möjlig.

Skillnaden kunskap och kunskapsart.

En människa kan av en annan människa ses som ett objekt. Jag skulle vilja gå steget längre den ovannämnda tesen och se människan just som en kunskapsart. Men samtidigt vill jag även behålla valet av människa som kunskap. Att en annan människa som ett objekt är ohållbar i hållbarhet. Det är denna ohållbarhet, utan dess helhet, som personen ifråga som objektifierar vill uppnå. Ohållbarheter kan vara farliga vid omedvetenhet om den. Den kan även i sin omedvetenhet inbjuda till ett tidsligt missförstånd. Ohållbarheter är tidsligt obegränsade och skulle praktiskt taget kunna fortgå, med ett eller flera objekt, en hel livstid. Det jag menar är: objektifiering av människor är inte fel. Bara omedvetenheten om den då den väl inträffar.   

Så fort vi talat om människa som kunskapsart, kan vi även här begränsa oss i val. Valet att placera in en människa i olika facksystem. Att systematisera människan i form av en låsning, är objektifikationen människa. Dess motpol, subjektificeringen, är också att välja ett fack utgort av flertal system. Det är att se och välja val oändliga (?) system i människan man än inte vet om att de finns.

Vad är det som säger att alla människor inte har en sexualitet som de vill uttrycka objektivt gentemot andra människor? Alla människor har en sexualitet?
  Att förneka kvinnors objektifiering av män är att förneka att även kvinnor har en sexualitet som de inte alltid vill utveckla i en annan människas obegränsningar som kunskapsart.

Jag tror på valmöjligheterna i att se kön bortom moral. För mig är det varken fegt eller modigt, utan enbart ett sätt. Objektifiering av människor görs på daglig praxis. Sedan att ta in sexualitet i systemet, gör det hela syndigt pga. kristen och andra religioners moral där kvinnors sexualitet oftast drabbats till vilseledande konsekvenser. Men i fallet om kvinnors objektifikation av män handlar det mer om rädsla enligt mig. En rädsla om och för kvinnors sexualitet. Även rädsla för att inte vara den som objektifierar? Makt och sexualitet. I och med kunskapens makt, bör vi enligt mig inte begränsa oss.

Frågan vi bör ställa är: Vad är vår omedvetenhet om kunskapsarten sexualitet?