Gniady - vackra ögon rullar över dessa rader

huvudstupa i det antarktiska havet
hemma hos halvmånens mask
med det kulturella förbudets trekant
jag har spasmer
och jag ids inte låtsas
jag orkar inte skämmas och jag
kan inte
lugnas dämpas varvas sövas springa av mig

min håriga bräcklighet
bor i galenskapen
och darrar som ett djur
då sälkvinnans meningslöshet
slår mina trumhinnor
likt utsmetade gammla ägg

ni levande döda
nej tack det är bra
jag vill leva!
vill och törs inte veta mer

jag kanske är ensam ibland men
så är ni
vi är lika men
ni somnar till ro om natten
medan kaoset daskar mig medvetslös
till sömns runt morgonkvisten

jag har sökt mig till er för många gånger nu
ni ställer ut ert bröd och thé om natten
era klagosånger ljuder i mina öron
jag ryser till och
det okända lockade
men tror mig veta bättre nu
ni vill ha det som...

förlåt, men vi kan verkligen inte fortsätta
för jag känner inte
livet
vi lämnar varandra här.

livet smärtar slikk kaos daskar till
jag snor mig runt och
där är ju du!
vem är det
jag vet inte men har du alltid stått där?
hela tiden

du råkade rulla in dig en bulldeg och ropa -taa mig!!
naken, spröd och bräcklig
med kanel längst ditt armhår
med hela ditt äckel
hela din glädje
hela din själ
vad du luktar konstigt
låt oss plantera skog på island
och sen mötas i en källaren
på ett cinematek i trondheim
då du var påväg till grenoble

hälsa till de duktiga i warszawa!
mitt nordkoreanska hjärta

jag vill vara med dig livet!
jag vill höra dig prata hela natten
efter att vi dansat oss svettiga
på biljardbordet till puben i Cork

och genom att suga ut märgen
ur de förståendes skrik
ger vi oss av alla tre
innan de präktiga klyver
din transvestitiska blick